Jo, det där med konst är intressant. Det finns nämligen två sätt att se ett konstverk. Ja, det finns hundratal, men vad jag menar är att varje konstverk har två lägen. Läge ett: Du vet ingenting om konstnären. Ålder, kön, nationalitet, åsikter... nope. Du har ingen aning. I det här fallet får konstverket tala för sig själv. Du slipper fördomar och annan bias. Upplevelsen är "ren" ur konstsynpunkt. Du kan göra dig en uppfattning som bara bygger på de fakta och känslointryck som konstverket bjuder på. Till exempel statyn i foajén på banken, där du inte ens kan hitta ett namn på konstnären. Läge två: Du vet vem konstnären är. Kanske har du läst om hen i en bok, kanske står det en kort bio i utställningsfoldern, kanske är det någon du känner. Du kanske känner till ålder, kön eller nationalitet - eller alla tre. Eller något helt annat. Oavsett vilket har du nu en bias. Om du vet att den nakna kvinnan är skapad av en ung kvinna så ger det en annan upplevelse än om du vet att det är en 55-årig tvåbarnsfar. Jo då, vi har fördomar. Och ibland är det bara så att vi vet i stort hur världen generellt fungerar. Fördomar har vi, och vi älskar att generalisera. Men detta är inte bara illa, för det innebär att du får en mer mångfacetterad bild av konstverket, när du nu också vet något om sinnet som står bakom det. Men låt mig ge ett tråkigt exempel. Det släpps en bok. En fantastisk bok. En hel serie faktiskt. Fansen älskar den, till den grad att folk sover på trottoaren utanför bokaffären för att få den nya boken så fort den släpps. Och den tar snart världen med storm, alla länder läser... ja, låt oss kalla den Harry Potter. Den är genialisk, och blir snart en av världens populäraste böcker. Författarinnan håller länge en låg profil, visst pratas det om henne, men hon berättar gulliga små anekdoter, och tillrättavisar ungefär hälften av världens flickor för att de föredrar Draco Malfoy. (Hon såg inte den komma?) Men sen börjar hon ge sig in i trans-debatten, och vi vet alla hur katastrofalt det blir. Fansen kastar sina böcker i soporna i stället. Jag? Jag älskar Harry Potter, det är en fantastisk värld hon har byggt upp, det står jag fast vid. Men jag klarar inte att läsa böckerna längre, för jag sitter bara och ifrågasätter vad hon menar hela tiden, om det är något mer jag borde sett. De är fortfarande lika bra, lika genialiska, men min kunskap om sinnet bakom dem har ändrat min upplevelse. Men. Låt oss avsluta med något annat, något solskenstrevligt, ett tillfälle där bias är relevant. Det är nämligen så att jag har fått ett konstverk till. Förra veckan var det en ung konstnärinna på 6 år som satte sig med ett vitt papper. Jag visste att hon var förtjust i att måla, så jag hade köpt henne en uppsättning penselpennor av lite bättre kvalitet. Hon blev glad, och satte sig ner och började måla, fokuserad. Och när hon var färdig hände underverket - igen! Teckningen var till mig. Teckningen (målningen?) föreställer konstnärinnan och hennes vänner som är på väg på fest. Dörren till festen står öppen och fyrverkerierna smäller över deras huvud. En glad sol finns med till höger, och sen visar hon att hon är ett barn av sin tid, och ritar dit en smiley också. Ovan till höger ser vi en detalj ur teckningen - en räv. En räv som låter (det ser man ju). Till vänster ser vi konstnärinnan själv, och fladdermusen Fladdis. Är jag fånig som tycker att det här är bra? Ni som har erfarenhet, rätta mig om jag har fel. Men med bakgrunden 6-årig (otroligt trevlig och behaglig - jopp, bias) flicka så tycker jag det här är riktigt, riktigt bra. Hela teckningen kommer här nedan. Klicka på den så blir den större, så kan du se detaljer. Så, men bilden som vi bläddrade förbi i början då? Ylvas verk igen. Henne känner jag. Väl. Gör det mig benägen att uppskatta det mer? Kanske. Men min kunskap av henne får i alla fall mig att känna att hennes konst är genuin, på ett sätt som jag inte skulle veta om jag var i läge ett. Bilden längst upp är omslaget till hennes bok - den är klart värd att titta i! Annars hittar ni henne på instagram som #ylvadahlman eller på ylvadahlman.se . Den avslutande förmågan finns inte på varken instagram eller har en egen hemsida, men hon är begåvad trots det. Unga Fröken Lydia af Norrköping. ❤

Dagen är... alldeles snart kommen. Ja, ni vet den där när man ska fundera på om man ska vara snäll mot varandra eller inte. Vill ni ha ett gnistrande tips? Se till att vara snäll, den här lilla vännen tål inga dumheter i julfriden... God snart jul!

Jag är inte så förtjust i att det ska vara pepparkakssmak på allting så här års (utom pepparkakorna förstås), och jag är definitivt inget fan av chai. Men en försiktig kryddning av kaffet så här till jul... varför inte? På något sätt känns det som om kaffet värmer mer med kryddor. Jag har tagit fram en blandning som jag använder. Tidsåtgång: 3 min Vegan Ingredienser: 2 tsk kardemumma ⅔ tsk kanel 2 krm ingefära ½ krm muskotnöt › Blanda allt noga i en liten skål. Se till att få bort eventuella klumpar. › Förvara torrt, gärna med lock, om det ska stå längre tid. Dosering: 1 krm kryddblandning är lagom till: ⁕ Latte (3 dl) ⁕ Bryggkaffe (1,5 dl) ⁕ Instant (1,5 dl) ⁕ Espresso (1 shot) Allt har självklart utrymme för korrigeringar, mängderna är inte huggna i sten. Jag tycker om när kardemumman är dominerande, men vill man ha större genomslag av de andra kryddorna kan man minska kardemumma med ½ tsk. Eller pröva dig fram med helt andra kombinationer beroende på vilken krydda du vill ska dominera. Det finns också möjlighet att tillsätta ½ krm kryddnejlika, men jag är lite rädd för pepparkakssmaken. Om du testar nya variationer - och inte är lika rädd för pepparkaka som jag - meddela i kommentarsfältet om hur det blev! Bon appétit!

Nej, inte katter, skatter. Jag har införskaffat ett ny, underbart tillskott till lägenheten. En tavla. Den första tavla som jag fullkomligt och totalt älskat. I höstas besökte jag en släkting på kaffe och äppelkaka. Hon är dedikerad konstnär, och av den riktigt bra sorten. Jag upphör aldrig att imponeras av det hon gör. Och ibland blir det fullkomligt exceptionellt. Som ödlorna... För jag har kikat på ett av hennes konstverk en längre tid, funderat, ska jag fråga..? På hennes hemsida och på instagram har jag suktat efter den underbara bilden. Den dagen tog jag modet till mig. Ödlorna, var de... kanske till salu? Om de fanns kvar... Hon lyste upp, ledde in mig i ateljén, och där hängde den, på väggen och bara strålade. Jag undrade bävande vad den kostade, och hon tittade fundersamt på mig. "Jo, men du fick ju ingen födelsedagspresent i år. Så du får den här." Flämt. Vilken present! Den plockades ner från väggen, åkte med mig hem, och efter mycket strul i mitt liv fick jag den nu äntligen inramad. (Dyrt som skräck var det, snygg ram, dubbel passepartout, extra fint specialglas - men endast det bästa är gott nog åt mina ödlor!) Så snyggt. Eller vad säger ni? Jag rekommenderar att ni kikar in på Ylvas sociala media, speciellt hennes instagram. Mycket fint finns det där! (Speciellt hennes adventskalender - alltså bara wow!) 📸 Instagram: ylvadahlman 🏠 Hemsida: ylvadahlman.se/ Men den lyckliga historien slutar inte här. För ett par dagar sen trillade det in något i brevlådan. Årets julkort var här! Så underbart. (Helst vill jag klippa in tre hjärt-emojis här.) Sambon och jag funderar på om det är vi på bilden. No one knows, misstänker jag... Tack Ylva, för att du låter dina underbara konstverk glimma som små stjärnor i mitt liv!

En artist jag beundrar väldigt mycket är Bebe Rexha. Hon har en röst som håller för stora saker, och texter som är varma och känslofyllda, men också bitchiga och hårda. Inget av det utesluter varandra, intressant nog. Nu ska jag trampa på lite tår, och säga att hon är som Lady Gaga med lite djup. Fröken Rexha har nämligen bipolär sjukdom, något som hon inte tvekar att plocka fram och slå folk i huvudet med. Hon delar frikostigt med sig om hur det är; skov, mediciner och omvärldens åsikter. Allt det där som vi initierade känner igen så väl. "Today went really well I didn't wake up in a panic spell It was fine, even though I fell Deeper and deeper into manic hell..." "Break my heart myself" av Bebe Rexha Tillsammans med David Guetta framför hon "One in a million", ett sockersött (alternativ bara maniskt) stycke clubmusik om hur man kan känna sådan otrolig lycka över att man fått ynnesten att ha en speciell person i sitt liv. Kärlekssång - ja visst - men kärlek är mer än bara partnerskapsrelaterat. Vi har alla, vid varje givet tillfälle, någon som är speciell. Som man tänker lite extra på, längtar lite extra efter. Det kan vara ett syskon, your shiny new girlfriend, killen på Ica med det underbara leendet. Någon som gör din värld lite bättre bara genom att existera i den. Professorn i fysikalisk farmaceutisk kemi, mamma, eller din rått-uppfödare. "You're my one, one, one in a million It's like someone picked you out of the sky Maybe I met you for a reason And I can't believe that we're both alive at the same time" "One in a million" av Bebe Rexha, David Guetta Det finns någon som är min "one in a million" ganska ofta för tillfället. En person som är varm, omsorgsfull, empatisk och dessutom en av de starkaste människor jag känner. En attraktiv personlighet om det någonsin funnits något sådant. Inuti och utanpå. Har du en tanke över - för min skull - skicka den till hen. För det är inte så bra där just nu, och jag har spontant svårt att se något annat sätt att göra hens värld bättre just nu, så hjälp mig skicka lite kärlek. Höja hens positiva energier. A, du vet att du är one in a million. För så många. Every day passing, I'm so blissed out and incredibly happy that we're both alive at the same time. Du har gjort mitt liv till en bättre plats. Jag kämpar på mitt håll, och du kämpar på ditt, men vi har alltid varandra. 🧡 Och det finns någon mer som håller med mig, vars viktigaste "one in a million" är du, och det kommer du - utan konkurrans - alltid, alltid att vara: Men för att återvända och knyta ihop. Den där personen som är den enda på miljonen av sitt slag, den som uppenbarligen är en nedplockad stjärna, sänd att göra ditt liv bättre? Glöm inte att tala om det för hen. Alldeles för många går omkring och känner att de inte räcker till, inte är bra, coola, snygga, intelligenta... Kraven idag är stora. Så upplys killen i kassan om att han har ett vackert leende. Tala om för din mamma att du älskar henne. Gör som jag, som säger åt min vän att hen är fantastisk, underbar och omtyckt av många - bara för att hen är precis som hen är. Så, shoo, iväg och lyssna på Bebe Rexha. "One in a million" ligger alldeles här nedan. Njut. (Jag tror att det är en order...)

16 december 2023 Tåget, mitt i ingenstans, Sverige Så jag får väl omfamna mitt finska arv och klargöra att ja, jag är på väg tillbaka. Till min stad, mina promenadvägar, mina affärer och parker. Mitt liv. Mitt hem. Jag är kluven. Tillbaka till ansvar, stress, oro. Tillbaka till min vardags svårigheter, vilka är av en helt annan sort än de flesta andras. Tillbaka till att kämpa. Tillbaka till att finna en plats - min plats - i tillvaron; en plats där jag kan existera utan att ständigt sätta mitt liv på paus. Min kloka värdinna påpekade att jag står inför en stor resa, och som varande en sådan är det också en lång resa. Så sant. Jag kan inte förvänta mig att hitta Den Perfekta Lösningen™ på golvet framför mig när jag kliver in i lägenheten. Jag har en del arbete framför mig. Längtar jag inte hem då? Jo, det är klart. Naturligtvis saknar jag min espressomaskin! Ju närmare tåget närmar sig hemma desto jobbigare blir det. Väl på stationen lättar det lite, jag får småprata med baristan på EH och får min kaffe. Jag gör ett försök att promenera hem, men det är mörkt, blåsigt och jag drar på tre väskor. Bussen jag hoppar på tar mig nästan fram till dörren. Och sen är jag hemma...

Det finns en sång, skriven av Jeremias i Tröstlösa, och tonsatt av Gustaf Wennerberg. 1915. Redan på den tiden fattade de galoppen. Sången har moderniserats och sjungits in många gånger. En del av texten: "Man borde inte sova när natten faller på, för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå. Det är så tyst och stilla. Att sova vore illa. Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog, och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog. Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart, som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart. Det är som om det hördes ett silverspel som rördes. Man borde inte sova när som natten faller på. Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två." För alltså, låt oss betrakta det här på ett rationellt sätt. Klockan är freaking fyra på morgonen! Jo, jo, "Att sova vore illa", jag vet. Men... Min läkare säger: "Du behöver inga sömntabletter." Min sambo muttrar. Jag säger: "Jag behöver faktiskt inga sömntabletter." Random läkare på avdelningen säger: "Men här får du sömntabletter!" Jag säger: "Oj. Men jag behöver dem inte." Sambon rycker sig själv i håret och säger "När du inte kan sova utan sitter uppe hela natten - ta dina sömntabletter!" Jag mumlar någonting om att min läkare säger... Och dessutom tycker jag extremt illa om att ta sömntabletter. Så... Vaggvisor. Fungerar det alltså? God natt då! "Vaggvisa för ökenrävar" James Hollingworth & Karing Ljungman

Tid: ca 5 min Vegan; byt creme fraiche och majonnäs till veganska alternativ. En mycket enkel och snabb creme som inte bara går att använda till topping på soppa, men även till stekt/grillat kött. Eller varför inte som dip till chipsen på fredagsmyset? Ingredienser: 2 dl creme fraiche 2 msk majonnäs 1 klyfta vitlök ½ tsk sambal oelek Smaka av med: Ca ½-1 tsk chiliflakes Vitpeppar Salt Gör så här: Rör ner majonäsen i creme fraichen till en slät smet. Pressa vitlöken och rör ner i smeten. Tillsätt sambal oelek. Rör noga! Tillsätt chiliflakes. (Kan uteslutas.) Smaka av med salt och peppar. (Gärna färsk, grovmalen vitpeppar.) Låt stå kallt tills servering. Enkelt, snabbt och gott. Utforskar du andra smaker och alternativ? Spännande! Dela med dig till oss andra i kommentarsfältet nedan! Tills dess: Bon appetit!

Tidsåtgång: Ca 30 - 35 min. Vegan; byt grädde mot vegansk motsvarighet. Ingredienser: 390 g (fin)krossade tomater 1 tärning grönsaksbuljong 300 g jordärtskockor 230 g svarta bönor Färsk/fryst koriander (Ca 2 msk fryst) ½ krm socker Limejuice (Ca ½ msk, men efter smak och tycke) Salt och peppar 2 msk grädde Gör så här: Skala och skär jordärtskockorna i små (ca 2x2 cm) bitar. Lägg tomaterna i en kastrull tillsammans med buljongtärningen. Sätt plattan på medellåg värme. (Det ska värmas men inte koka.) Lägg jordärtskockorna i en kastrull med vatten, och låt dem koka tills de är mjuka. Sila av och skölj bönorna. Tillsätt koriandern i tomaterna. Rör om, och se till att buljongtärningen är ordentligt smält. Häll av jordärtskockorna, och lägg dessa samt bönorna i tomaterna. Mixa till önskad konsistens. (Slät med lite struktur förslagsvis.) Späd med vatten om den blir för tjock. Strö över sockret. Smaka av med lime, salt och peppar. Koka upp. Avsluta med grädden, och tag kastrullen av värmen. Servera med färsk koriander (eller fryst, det fungerar fint) och ett eller flera tillbehör. Förslag på dessa kan vara en vitlökscreme med sambal oelek, vitlökskrutonger eller varma smörgåsar. Recept på dessa kommer. Tills dess: Bon appétit!

Ibland behöver man en paus. Starta om. Ladda batterierna. Så nu sitter jag på tåget, på väg bort från vardagen. Bort från övermäktigt ansvar, ständiga tillkortakommanden och sjukdom. Ja, mina sjukdomar tar jag ju tyvärr med mig, men jävlar i min lilla låda vad jag ska vila från resten! Jag ska ta all hänsyn, oro och dåligt samvete, lägga det i en liten låda (eller ja, den blir nog rejält stor är jag rädd), och dumpa det här i skogen utanför. Tids nog åker jag hem igen. "Don't let them in, don't let them see Be the good girl you always have to be Conceal, don't feel, don't let them know Well, now they know ... It's funny how some distance makes everything seem small And the fears that once controlled me can't get to me at all ... Let it go, let it go And I'll rise like the break of dawn Let it go, let it go That perfect girl is gone Here I stand in the light of day" "Let it go" av Idina Menzel. (Från Disney's "Frozen")

"Imorse var Susanna på fasansfullt humör Hon grälade på katten, det är ju så man gör" Jaha. Det är en sådan dag...

Efter några dagar med en temperatur lägre än -20 stiger temperaturen, och det är möjligt att gå ut utan underställ i merinoull och dubbla halsdukar. Naturen står dock fortfarande i sin snö- och köldskrud. En promenad över gården, och jag har på något vis hamnat i någons vita vinterland. Mot min vilja blir jag lite imponerad av vad naturen har att erbjuda... Vid -20 dök min astma upp som en gubben-i-lådan, efter sådär 10 års välsignad frånvaro, och jag har fått skaffa ny astmamedicin. Fast nu är ju kylan försvunnen igen, här ligger det strax under nollan för tillfället. Under -10 och det brukar bli lite knepigt. Jag är så glad att jag inte bor på ett ställe där det är -30 på vintrarna. Till exempel som i Umeå, föreställer jag mig... Snö och kallt och vinter. I början av december. Jag ber bara att det stannar till jul. Fast vänta nu. Jag undrar varifrån den här idén om att det ska vara en Vit Jul™ till varje pris kommer? Träden är faktiskt lika vackra nu som den 24:e. Det enda som händer är att det ligger en massa snö och is när alla ska ut och åka. Men det är klart, när man för en gångs skull har ordentligt med ledigt, och ska uthärda hela släktfirandet, då är det väl skönt om det i alla fall är vackert ute. Fast sen ska jag vara lite grinig, och säga att den enda vita jul jag vill se är den som innebär en total avsaknad av alkohol. I så många barnfamiljer där ute är det så mycket viktigare än alla julklappar i världen. I wish you all a white Christmas! Idag tog min promenad mig en lite annorlunda väg. Jag gjorde nämligen en avstickare till polisen på vägen ner på stan. Fear not - jag skaffade mig bara ett nytt pass! Det gick snabbt och enkelt, poliskvinnan var glad och trevlig, och hon lät mig ta om fotot när jag såg ut som jag var bästa kompis med Narcissa Malfoy på det första. (Början av "Harry Potter and the Goblet of Fire". Quidditch-match. Mrs Malfoy beskrivs som vacker, men med ett ansiktsuttryck som om hon just känt en synnerligen obehaglig lukt.) Nu vet jag inte om jag är lika vacker som Narcissa, men kurvan på min mun var värdig vilken föraktfull Malfoy som helst. Hm. Jag kanske skulle ha behållit det första fotot? Men mörkret kommer ju så fort, och efter att ha gått till apoteket så börjar det redan skymma. På hemvägen klipper jag dagens sista bild på bomullsvärlden där ute.