Är du positiv?

"Att du är så positiv är ett under," sa en närstående till mig härom dagen. Det gjorde mig glad, men är det faktiskt så? Jag vet inte.

Jag tycker inte att jag alltid är så positiv, men vem är det? Jo, sen är det sant, jag har lite mer på mitt fat än vad medelsvensson har, kanske fungerar inte det inte att säga så. Jag har ju för länge sen insett att jag inte kan jämföra mitt liv med de flesta andras. Hm. Nå, det är ju svårt för någon att göra. Jag menar, hur väger man ett liv mot ett annat, även om förutsättningarna är hyfsat detsamma? Upplevelsen av ett liv beror ju inte bara på omständigheterna, utan även på känsligheten hos personen som lever det. Yttre omständigheter, inre omständigheter, känslighet. Allvarliga händelser i livet, tillfälliga boost och cool-downs. Det är komplext.

Kanske ska vi bara lägga av med "Jag hanterar mitt liv bättre än grannen", eller vad säger ni? Alla små saker som påverkar bildar ett komplext nätverk, med korsbindningar och återvändsgränder; hur ska man som utomstående ha en chans att förstå? Inte en chans att vi kan döma hur väl grannen hanterar det liv de har fått.

Döm inte din nästa.

Jag är glad om folk inte dömer mig. Ibland känner jag mig bara som ett besvärligt sjukdomsfall. Som att jag är bipolär. Att det definierar vem jag är. Ibland inser jag istället att det inte är sant. Det är inte sant. Jag är inte min sjukdom. De dagarna kan jag vara lite försiktigt optimistisk. Positiv. Jag har ett stadigt fat att hantera, men jag kan göra mitt bästa för att få ihop det.

Men när jag är negativ? "Jag kommer aldrig bli pigg igen - ett liv i dimma." "Det är ingen mening med att hålla kontakten med folk, de är ändå inte intresserade av mig." "Jag är kroniskt sjuk, jag kommer aldrig bli frisk." Meep, meep,meep! Larmet går. Det här är nedbrytande tankar, som bara kommer föra mig längre ner. Tankarna styr vad vi känner. Full stop, ny kurs.

För mig är det - idag - två saker som räddar mig från att gå på grund. Den första heter "Peppermint Winter" i version av VoicePlay. Julsång, javisst, men ever so sweet.

• Peppermint Winter with VoicePlay (Spotify)

• Peppermint Winter with VoicePlay (YouTube)

Den andra är älskade Spikka:

Min älskade bodybuilder, nästan alltid vaken och intresserad av att komma ut för gos (och godis).

Vet ni... Acapella-playlisten fortsätter, Spikka får en godis och är så söt att det nästan gör ont i en. Och jag? Jag mår mycket bättre. Försiktigt positiv, faktiskt. Det ska nog bli en bra dag det här. Jag har förtröstan.