Uppsala i vinterskrud

Efter några dagar med en temperatur lägre än -20 stiger temperaturen, och det är möjligt att gå ut utan underställ i merinoull och dubbla halsdukar. Naturen står dock fortfarande i sin snö- och köldskrud.

En promenad över gården, och jag har på något vis hamnat i någons vita vinterland. Mot min vilja blir jag lite imponerad av vad naturen har att erbjuda...

Vid -20 dök min astma upp som en gubben-i-lådan, efter sådär 10 års välsignad frånvaro, och jag har fått skaffa ny astmamedicin. Fast nu är ju kylan försvunnen igen, här ligger det strax under nollan för tillfället. Under -10 och det brukar bli lite knepigt. Jag är så glad att jag inte bor på ett ställe där det är -30 på vintrarna. Till exempel som i Umeå, föreställer jag mig...

Snö och kallt och vinter. I början av december. Jag ber bara att det stannar till jul. Fast vänta nu. Jag undrar varifrån den här idén om att det ska vara en Vit Jul™ till varje pris kommer? Träden är faktiskt lika vackra nu som den 24:e. Det enda som händer är att det ligger en massa snö och is när alla ska ut och åka. Men det är klart, när man för en gångs skull har ordentligt med ledigt, och ska uthärda hela släktfirandet, då är det väl skönt om det i alla fall är vackert ute. Fast sen ska jag vara lite grinig, och säga att den enda vita jul jag vill se är den som innebär en total avsaknad av alkohol. I så många barnfamiljer där ute är det så mycket viktigare än alla julklappar i världen. I wish you all a white Christmas!

Idag tog min promenad mig en lite annorlunda väg. Jag gjorde nämligen en avstickare till polisen på vägen ner på stan. Fear not - jag skaffade mig bara ett nytt pass! Det gick snabbt och enkelt, poliskvinnan var glad och trevlig, och hon lät mig ta om fotot när jag såg ut som jag var bästa kompis med Narcissa Malfoy på det första. (Början av "Harry Potter and the Goblet of Fire". Quidditch-match. Mrs Malfoy beskrivs som vacker, men med ett ansiktsuttryck som om hon just känt en synnerligen obehaglig lukt.) Nu vet jag inte om jag är lika vacker som Narcissa, men kurvan på min mun var värdig vilken föraktfull Malfoy som helst. Hm. Jag kanske skulle ha behållit det första fotot?

På väg från polishuset ner mot stan får man en trevlig utsikt över Uppsala Domkyrka.

Men mörkret kommer ju så fort, och efter att ha gått till apoteket så börjar det redan skymma. På hemvägen klipper jag dagens sista bild på bomullsvärlden där ute.