Som en boll kommer jag...

16 december 2023

Tåget, mitt i ingenstans, Sverige

Så jag får väl omfamna mitt finska arv och klargöra att ja, jag är på väg tillbaka. Till min stad, mina promenadvägar, mina affärer och parker. Mitt liv. Mitt hem.

Jag är kluven. Tillbaka till ansvar, stress, oro. Tillbaka till min vardags svårigheter, vilka är av en helt annan sort än de flesta andras. Tillbaka till att kämpa. Tillbaka till att finna en plats - min plats - i tillvaron; en plats där jag kan existera utan att ständigt sätta mitt liv på paus. Min kloka värdinna påpekade att jag står inför en stor resa, och som varande en sådan är det också en lång resa. Så sant. Jag kan inte förvänta mig att hitta Den Perfekta Lösningen™ på golvet framför mig när jag kliver in i lägenheten. Jag har en del arbete framför mig.

Längtar jag inte hem då? Jo, det är klart. Naturligtvis saknar jag min espressomaskin!

---

Ju närmare tåget närmar sig hemma desto jobbigare blir det. Väl på stationen lättar det lite, jag får småprata med baristan på EH och får min kaffe. Jag gör ett försök att promenera hem, men det är mörkt, blåsigt och jag drar på tre väskor. Bussen jag hoppar på tar mig nästan fram till dörren. Och sen är jag hemma...