Jo, jag vet, det är några dagar sen, men bilderna blev liggande. Här är i alla fall bilder från min promenad, i ett sista härligt avsked av 2023:
Redan på gården ligger det massor av snö, och träden ser ut som att de haft en dust med en cotton-candy-maskin. Inlindade i fluffigt vitt, som rimligtvis borde falla ner av gravitationen. Vinterns lagar äro outgrundliga.
Jag lämnar bostadsområdet och kommer ut i parken. Vet du vad? Du vintermotståndare - som ofta är jag - vet du vad jag insett? Vintern är vacker.
Jag får min kaffe - eftersom Espresso House är stängt (!) - på en annan coffee shop. Kvinnan som hjälper mig är supertrevlig, men kaffet är superläskigt. Ett bevis på hur mycket ett trevligt bemötande kan betyda: Kaffet smakade vidrigt. Men är EH stängt igen så är jag beredd att gå tillbaka dit, bara för den trevliga kvinnans skull. Bamse sa en gång i forntiden: "Fem minuters vänlighet är väl använd tid." (Det här var någon gång i åttiotalets början, och jag fyllde fortfarande ensiffrigt, så ha överseende med mig om jag inte får alla orden rätt.) Vänlighet, omtanke och uppmärksamhet när det gäller din nästa - det är bra saker. Även om det är en total främling. Jag tror på balansen, den som syns i många av våra religioner, som säger att det vi ger får vi tillbaka. Vad tror du på?
Men nu ska vi inte diskutera religion, och vem som tror på vad. I stället tittar vi när jag går genom grannskapet, och hittar en översnöad buske, fylld med kulörta lampor. (Det borde gå att se om du förstorar bilden.) Det är en himla massa snö...
En panorama på väg in i parken igen
Tillbaka på gården, nu från andra hållet. Snöhögarna står höga, och cyklarna kommer knappast ut. (Jo då, det här är Uppsala, här cyklar man även i det här vädret.) Jag cyklar i och för sig inte, och min nyårspromenad för 2023 har nått sitt slut.
31 januari 2023. Tio dagar sen. Kan ni tänka er att med undantag för ett par dagar har det snöat varje dag sen dess? Nu är det plusgrader, men ni kan föreställa er hur det såg ut innan det började smälta.
Ikväll - nå ja, klockan är inte mer än tjugo i fyra - har jag en utsikt som får mig att tappa andan lite. Flytande eld sträcker sig över himlen. Vart tog draken vägen?
Tio minuter senare har elden slocknat, men glöden finns kvar...
Jag ser himlen tystna, svalna, suddas ut. Klockan är fyra, och det är mörkt. Jag? Jag ska gå och förbereda maten. Middagsgäst ikväll, då får man ordna lite extra. Eftersom jag gillar vegetariskt blir det rostade grönsaker i ugn, grillad vitlöksmarinerad aubergine, serverat med en fetaost-creme med honung och valnötter. Kanske kommer recept som lite inspiration!
Gott nytt år - fast lite sent!
Comments