Konstskatter

Nej, inte katter, skatter. Jag har införskaffat ett ny, underbart tillskott till lägenheten. En tavla. Den första tavla som jag fullkomligt och totalt älskat.

I höstas besökte jag en släkting på kaffe och äppelkaka. Hon är dedikerad konstnär, och av den riktigt bra sorten. Jag upphör aldrig att imponeras av det hon gör. Och ibland blir det fullkomligt exceptionellt. Som ödlorna...

För jag har kikat på ett av hennes konstverk en längre tid, funderat, ska jag fråga..? På hennes hemsida och på instagram har jag suktat efter den underbara bilden.

Den dagen tog jag modet till mig. Ödlorna, var de... kanske till salu? Om de fanns kvar... Hon lyste upp, ledde in mig i ateljén, och där hängde den, på väggen och bara strålade. Jag undrade bävande vad den kostade, och hon tittade fundersamt på mig. "Jo, men du fick ju ingen födelsedagspresent i år. Så du får den här." Flämt. Vilken present!

Den plockades ner från väggen, åkte med mig hem, och efter mycket strul i mitt liv fick jag den nu äntligen inramad. (Dyrt som skräck var det, snygg ram, dubbel passepartout, extra fint specialglas - men endast det bästa är gott nog åt mina ödlor!) Så snyggt. Eller vad säger ni?

Klicka för större bild

Jag rekommenderar att ni kikar in på Ylvas sociala media, speciellt hennes instagram. Mycket fint finns det där! (Speciellt hennes adventskalender - alltså bara wow!)

📸 Instagram: ylvadahlman

🏠 Hemsida: ylvadahlman.se/

---

Men den lyckliga historien slutar inte här. För ett par dagar sen trillade det in något i brevlådan. Årets julkort var här! Så underbart. (Helst vill jag klippa in tre hjärt-emojis här.) Sambon och jag funderar på om det är vi på bilden. No one knows, misstänker jag...

Årets julkort!

Tack Ylva, för att du låter dina underbara konstverk glimma som små stjärnor i mitt liv!