Fler konstskatter

Jo, det där med konst är intressant. Det finns nämligen två sätt att se ett konstverk. Ja, det finns hundratal, men vad jag menar är att varje konstverk har två lägen.

Läge ett: Du vet ingenting om konstnären. Ålder, kön, nationalitet, åsikter... nope. Du har ingen aning. I det här fallet får konstverket tala för sig själv. Du slipper fördomar och annan bias. Upplevelsen är "ren" ur konstsynpunkt. Du kan göra dig en uppfattning som bara bygger på de fakta och känslointryck som konstverket bjuder på. Till exempel statyn i foajén på banken, där du inte ens kan hitta ett namn på konstnären.

Konstbok av Ylva Dahlman

Läge två: Du vet vem konstnären är. Kanske har du läst om hen i en bok, kanske står det en kort bio i utställningsfoldern, kanske är det någon du känner. Du kanske känner till ålder, kön eller nationalitet - eller alla tre. Eller något helt annat. Oavsett vilket har du nu en bias. Om du vet att den nakna kvinnan är skapad av en ung kvinna så ger det en annan upplevelse än om du vet att det är en 55-årig tvåbarnsfar. Jo då, vi har fördomar. Och ibland är det bara så att vi vet i stort hur världen generellt fungerar. Fördomar har vi, och vi älskar att generalisera. Men detta är inte bara illa, för det innebär att du får en mer mångfacetterad bild av konstverket, när du nu också vet något om sinnet som står bakom det.

Men låt mig ge ett tråkigt exempel. Det släpps en bok. En fantastisk bok. En hel serie faktiskt. Fansen älskar den, till den grad att folk sover på trottoaren utanför bokaffären för att få den nya boken så fort den släpps. Och den tar snart världen med storm, alla länder läser... ja, låt oss kalla den Harry Potter. Den är genialisk, och blir snart en av världens populäraste böcker.

Författarinnan håller länge en låg profil, visst pratas det om henne, men hon berättar gulliga små anekdoter, och tillrättavisar ungefär hälften av världens flickor för att de föredrar Draco Malfoy. (Hon såg inte den komma?) Men sen börjar hon ge sig in i trans-debatten, och vi vet alla hur katastrofalt det blir. Fansen kastar sina böcker i soporna i stället. Jag? Jag älskar Harry Potter, det är en fantastisk värld hon har byggt upp, det står jag fast vid. Men jag klarar inte att läsa böckerna längre, för jag sitter bara och ifrågasätter vad hon menar hela tiden, om det är något mer jag borde sett. De är fortfarande lika bra, lika genialiska, men min kunskap om sinnet bakom dem har ändrat min upplevelse.

Men. Låt oss avsluta med något annat, något solskenstrevligt, ett tillfälle där bias är relevant. Det är nämligen så att jag har fått ett konstverk till. Förra veckan var det en ung konstnärinna på 6 år som satte sig med ett vitt papper. Jag visste att hon var förtjust i att måla, så jag hade köpt henne en uppsättning penselpennor av lite bättre kvalitet. Hon blev glad, och satte sig ner och började måla, fokuserad. Och när hon var färdig hände underverket - igen! Teckningen var till mig.

Teckningen (målningen?) föreställer konstnärinnan och hennes vänner som är på väg på fest. Dörren till festen står öppen och fyrverkerierna smäller över deras huvud. En glad sol finns med till höger, och sen visar hon att hon är ett barn av sin tid, och ritar dit en smiley också. Ovan till höger ser vi en detalj ur teckningen - en räv. En räv som låter (det ser man ju). Till vänster ser vi konstnärinnan själv, och fladdermusen Fladdis.

Är jag fånig som tycker att det här är bra? Ni som har erfarenhet, rätta mig om jag har fel. Men med bakgrunden 6-årig (otroligt trevlig och behaglig - jopp, bias) flicka så tycker jag det här är riktigt, riktigt bra. Hela teckningen kommer här nedan. Klicka på den så blir den större, så kan du se detaljer.

Lydia och hennes vänner går på fest

Så, men bilden som vi bläddrade förbi i början då? Ylvas verk igen. Henne känner jag. Väl. Gör det mig benägen att uppskatta det mer? Kanske. Men min kunskap av henne får i alla fall mig att känna att hennes konst är genuin, på ett sätt som jag inte skulle veta om jag var i läge ett. Bilden längst upp är omslaget till hennes bok - den är klart värd att titta i!

Annars hittar ni henne på instagram som #ylvadahlman eller på ylvadahlman.se .

Den avslutande förmågan finns inte på varken instagram eller har en egen hemsida, men hon är begåvad trots det. Unga Fröken Lydia af Norrköping. ❤