Agrypi

Det finns en sång, skriven av Jeremias i Tröstlösa, och tonsatt av Gustaf Wennerberg. 1915. Redan på den tiden fattade de galoppen. Sången har moderniserats och sjungits in många gånger. En del av texten:

"Man borde inte sova när natten faller på,

för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.

Det är så tyst och stilla.

Att sova vore illa.

Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,

och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,

som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.

Det är som om det hördes

ett silverspel som rördes.

Man borde inte sova när som natten faller på.

Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två."

För alltså, låt oss betrakta det här på ett rationellt sätt. Klockan är freaking fyra på morgonen! Jo, jo, "Att sova vore illa", jag vet. Men...

Min läkare säger: "Du behöver inga sömntabletter." Min sambo muttrar. Jag säger: "Jag behöver faktiskt inga sömntabletter." Random läkare på avdelningen säger: "Men här får du sömntabletter!" Jag säger: "Oj. Men jag behöver dem inte." Sambon rycker sig själv i håret och säger "När du inte kan sova utan sitter uppe hela natten - ta dina sömntabletter!" Jag mumlar någonting om att min läkare säger... Och dessutom tycker jag extremt illa om att ta sömntabletter.

Så... Vaggvisor. Fungerar det alltså? God natt då!

"Vaggvisa för ökenrävar"

James Hollingworth & Karing Ljungman

Lyssna på Spotify